Banksystemet i blixtbelysning

Här diskuteras allt som har med världen i skala 1:1 att göra.
Allt från den nya katten till den gamla volvon...

Banksystemet i blixtbelysning

Inläggav Ravajack 08 mar 2012, 23:48

ECB-direktören Klaus Masuch besökte nyligen Irland och möttes av tuff grillning av press och media.
Bland annat frågan om varför skattebetalarna ska stå för notan när bankernas obligationsinnehavare ska hållas skadeslösa i finanskrisens spår. Masuch är svarslös och vrider sig som en mask när reportern vägrar släppa taget.



Historien upprepar sig: I dåliga tider när bankerna krisar och gör storförluster efter alltför vidlyftiga och illa genomtänkta nya "affärskoncept" så får staten och skattebetalarna gå in och betala notan för att rädda banksystemet.

När konjunkturen vänder och de goda tiderna är åter så betalar givetvis bankerna tillbaka räddningspengarna med ränta som tack för hjälpen. Tror ni kanske?

Fetglöm det. Då är det dags för lönelyft och bonus till bankdirektörerna. En bank har aldrig någonsin betalat tillbaka räddningspengar till vare sig stat eller skattebetalare. Att betala tillbaka sina skulder ingår nämligen inte i bankernas "affärskoncept". Det ska bara alla andra göra. Alla utom bankerna.

Det är väl också bara i bankernas underbara värld (skyddad verkstad, någon?) som en stor förlust kan framställas i en årsredovisning med begreppet "negativ vinst". Bonus till direktörer betalas nämligen bara ut i händelse av vinst i företaget. Och blir det förlust går det riktigt illa för bonusen. Tills en bankfiffikus vände på kuttingen och döpte om förlusten till "negativ vinst".

Voilà och hurra! Bonusen var räddad. Och en extra bonus till fiffikusen, får man förmoda.

Det är bland annat sådana finurligheter som de senaste åren retat näst intill gallfeber på finansminister Anders Borg. Och som bidragit till att han aviserat år 2014 som slutpunkt för sitt engagemang i den politiska toppen.
Även Reinfeldt torde väl förmodligen fundera över sin politiska framtid just nu, möjligen av något annorlunda skäl...

Fotnot: ECB = Europeiska centralbanken
En populär föreställning är att om man kedjar fast ett oändligt stort antal apor vid var sin skrivmaskin, så kommer någon av dem att prestera ett litterärt mästerverk. Internet har dock nu slutligen bevisat att så inte är fallet...
Användarvisningsbild
Ravajack
Veteranracer
 
Inlägg: 3446
Blev medlem: 07 sep 2004, 14:56

Re: Banksystemet i blixtbelysning

Inläggav Nico 09 mar 2012, 09:14

Jag gillar verkligen att reporten är saklig och upprepar frågan och verkligen understryker att frågan inte är besvarad. Fan - den här reporten kanske skulle ha en liten chans att grilla Carl Bildt t o m.

Bankerna behöver verkligen få sig ett stålbad - men hur det än blir så är det alltid den lilla människan utanför beslutsleden som får stå för notan. Jag tycker det är vidrigt det som uppdagas gång på gång när det krisar. Jag har inte varit insatt i liknande frågor som ung men på sistone har saker som detta retat gallfeber på mig och engagerat mig att söka mera information. Och det enda man lite uppgivet tänker är; vad kan man göra? Det känns som att det inte finns någonting man kan göra?!

Men kan svensson samlas under "Kundkraft"-flaggen för att köpa billigt borde det gå att göra något liknande mot bankväsandet. *tycker man*

Tack ännu en gång för en bra off-topic post Berra! :up:
Always try to out-perform the car you are racing!
Användarvisningsbild
Nico
Messerschmitt
 
Inlägg: 11275
Blev medlem: 26 apr 2004, 10:58
Ort: Stockholm
Klubb: TRS

Re: Banksystemet i blixtbelysning

Inläggav Ravajack 15 mar 2012, 20:27

Ännu ett belysande exempel på varför det står till som det gör i världen idag:
Ett avskedsbrev från en av toppcheferna i investmentbanken Goldman Sachs som har dikterat villkoren både för andra banker och storföretag och även hela länder under lång tid.

Goldman Sachs är inte en bank vilken som helst, utan en av de allra tyngsta, och har varit den verkliga, reella och ultimata makthavaren inom den internationella finansvärlden under många år. När Goldman Sachs säger "hoppa" så inte bara hoppar världens företag och regeringar, utan frågar även ängsligt "Hur högt?".

Den avhoppande GS-chefen Greg Smiths avskedsbrev publicerades i går (14 mars) i New York Times och har rönt uppmärksamhet över hela världen och har redan sänkt börsvärdet på Goldman Sachs med två miljarder dollar.

Lång läsning, men språket är enkelt och analysen klar, så det borde inte bereda ens den medelbegåvade läsaren några större svårigheter att begripa att tillståndet även på andra håll inom bankväsendet, även det svenska, är mycket likartat förebilden Goldman Sachs.

Mycket nöje (eller inte). 8-o

Greg Smith skrev:
Why I Am Leaving Goldman Sachs

TODAY is my last day at Goldman Sachs. After almost 12 years at the firm — first as a summer intern while at Stanford, then in New York for 10 years, and now in London — I believe I have worked here long enough to understand the trajectory of its culture, its people and its identity. And I can honestly say that the environment now is as toxic and destructive as I have ever seen it.

To put the problem in the simplest terms, the interests of the client continue to be sidelined in the way the firm operates and thinks about making money. Goldman Sachs is one of the world’s largest and most important investment banks and it is too integral to global finance to continue to act this way. The firm has veered so far from the place I joined right out of college that I can no longer in good conscience say that I identify with what it stands for.

It might sound surprising to a skeptical public, but culture was always a vital part of Goldman Sachs’s success. It revolved around teamwork, integrity, a spirit of humility, and always doing right by our clients. The culture was the secret sauce that made this place great and allowed us to earn our clients’ trust for 143 years. It wasn’t just about making money; this alone will not sustain a firm for so long. It had something to do with pride and belief in the organization. I am sad to say that I look around today and see virtually no trace of the culture that made me love working for this firm for many years. I no longer have the pride, or the belief.

But this was not always the case. For more than a decade I recruited and mentored candidates through our grueling interview process. I was selected as one of 10 people (out of a firm of more than 30,000) to appear on our recruiting video, which is played on every college campus we visit around the world. In 2006 I managed the summer intern program in sales and trading in New York for the 80 college students who made the cut, out of the thousands who applied.

I knew it was time to leave when I realized I could no longer look students in the eye and tell them what a great place this was to work.

When the history books are written about Goldman Sachs, they may reflect that the current chief executive officer, Lloyd C. Blankfein, and the president, Gary D. Cohn, lost hold of the firm’s culture on their watch. I truly believe that this decline in the firm’s moral fiber represents the single most serious threat to its long-run survival.

Over the course of my career I have had the privilege of advising two of the largest hedge funds on the planet, five of the largest asset managers in the United States, and three of the most prominent sovereign wealth funds in the Middle East and Asia. My clients have a total asset base of more than a trillion dollars. I have always taken a lot of pride in advising my clients to do what I believe is right for them, even if it means less money for the firm. This view is becoming increasingly unpopular at Goldman Sachs. Another sign that it was time to leave.

How did we get here? The firm changed the way it thought about leadership. Leadership used to be about ideas, setting an example and doing the right thing. Today, if you make enough money for the firm (and are not currently an ax murderer) you will be promoted into a position of influence.

What are three quick ways to become a leader?
a) Execute on the firm’s “axes,” which is Goldman-speak for persuading your clients to invest in the stocks or other products that we are trying to get rid of because they are not seen as having a lot of potential profit.
b) “Hunt Elephants.” In English: get your clients — some of whom are sophisticated, and some of whom aren’t — to trade whatever will bring the biggest profit to Goldman. Call me old-fashioned, but I don’t like selling my clients a product that is wrong for them.
c) Find yourself sitting in a seat where your job is to trade any illiquid, opaque product with a three-letter acronym.

Today, many of these leaders display a Goldman Sachs culture quotient of exactly zero percent. I attend derivatives sales meetings where not one single minute is spent asking questions about how we can help clients. It’s purely about how we can make the most possible money off of them. If you were an alien from Mars and sat in on one of these meetings, you would believe that a client’s success or progress was not part of the thought process at all.

It makes me ill how callously people talk about ripping their clients off. Over the last 12 months I have seen five different managing directors refer to their own clients as “muppets,” sometimes over internal e-mail. Even after the S.E.C., Fabulous Fab, Abacus, God’s work, Carl Levin, Vampire Squids? No humility? I mean, come on. Integrity? It is eroding. I don’t know of any illegal behavior, but will people push the envelope and pitch lucrative and complicated products to clients even if they are not the simplest investments or the ones most directly aligned with the client’s goals? Absolutely. Every day, in fact.

It astounds me how little senior management gets a basic truth: If clients don’t trust you they will eventually stop doing business with you. It doesn’t matter how smart you are.

These days, the most common question I get from junior analysts about derivatives is, “How much money did we make off the client?” It bothers me every time I hear it, because it is a clear reflection of what they are observing from their leaders about the way they should behave. Now project 10 years into the future: You don’t have to be a rocket scientist to figure out that the junior analyst sitting quietly in the corner of the room hearing about “muppets,” “ripping eyeballs out” and “getting paid” doesn’t exactly turn into a model citizen.

When I was a first-year analyst I didn’t know where the bathroom was, or how to tie my shoelaces. I was taught to be concerned with learning the ropes, finding out what a derivative was, understanding finance, getting to know our clients and what motivated them, learning how they defined success and what we could do to help them get there.

My proudest moments in life — getting a full scholarship to go from South Africa to Stanford University, being selected as a Rhodes Scholar national finalist, winning a bronze medal for table tennis at the Maccabiah Games in Israel, known as the Jewish Olympics — have all come through hard work, with no shortcuts. Goldman Sachs today has become too much about shortcuts and not enough about achievement. It just doesn’t feel right to me anymore.

I hope this can be a wake-up call to the board of directors. Make the client the focal point of your business again. Without clients you will not make money. In fact, you will not exist. Weed out the morally bankrupt people, no matter how much money they make for the firm. And get the culture right again, so people want to work here for the right reasons. People who care only about making money will not sustain this firm — or the trust of its clients — for very much longer.


Greg Smith is resigning today as a Goldman Sachs executive director and head of the firm’s United States equity derivatives business in Europe, the Middle East and Africa.

Detta avskedsbrev hör redan till de mest lästa artiklarna i NYT, och även mest kommenterade.
Kolla även gärna in kommentarerna här (skrolla ner och öppna fliken "All").
En populär föreställning är att om man kedjar fast ett oändligt stort antal apor vid var sin skrivmaskin, så kommer någon av dem att prestera ett litterärt mästerverk. Internet har dock nu slutligen bevisat att så inte är fallet...
Användarvisningsbild
Ravajack
Veteranracer
 
Inlägg: 3446
Blev medlem: 07 sep 2004, 14:56

Re: Banksystemet i blixtbelysning

Inläggav Ravajack 15 mar 2012, 23:03

Det är ju inga små rallasvingar som Greg Smith delar ut här ovan, och för den som är intresserad kan meddelas att han nu även får medhåll i såväl omdömen som kritik om Goldman Sachs av Paul Volker, f d högste chef för USAs centralbank, Federal Reserve, under åtta år( 1979-1987). Volker har även varit ekonomisk rådgivare åt nuvarande president Barack Obama (2009-2011).
En populär föreställning är att om man kedjar fast ett oändligt stort antal apor vid var sin skrivmaskin, så kommer någon av dem att prestera ett litterärt mästerverk. Internet har dock nu slutligen bevisat att så inte är fallet...
Användarvisningsbild
Ravajack
Veteranracer
 
Inlägg: 3446
Blev medlem: 07 sep 2004, 14:56

Re: Banksystemet i blixtbelysning

Inläggav Ravajack 15 mar 2012, 23:50

Ytterligare bränsle på denna brasa kan exemplifieras med hur stort intresse Greg Smiths kritik av den institution som mer än alla andra påverkar den svenska vardagsekonomin, nämligen Goldman Sachs, rönt i svenska medier.

Förutom en del försiktig och defensiv rapportering på utpräglade ekonomi- och finansorienterade sajter, typ Dagens Industri, realtid.se och Affärsvärlden, så lyser detta remarkabla ämne i stort sett helt med sin frånvaro i de allmänna medier som riktar sig till en bredare publik. Göranden och låtanden av storheter som Blondinbella, Kissie, Lindsey Lohan och Paris Hilton har alltid ett större nyhetsvärde i svensk media för den breda publiken än bank- och finansmarknadens ständigt allt blåare dunster i trollerimanagen.

Eller som en känd kvällstidningsredaktör en gång uttryckte det: "Vi ska ge packet vad packet vill ha".

Mest och bäst rapporterar Svenska Dagbladet , som har en egen korrespondent på plats på Wall Street och även gör en egen analys. SvDs text omfattar 458 ord/2734 tecken.

Näst "bäst" är Göteborgs-Posten, som dock i stort sett nöjt sig med att översätta delar av Greg Smiths egna ord. GPs text omfattar 308 ord/1888 tecken.

I särklass sämst är Dagens Nyheter (som vanligt, är man frestad att tillägga) som inte ens besvärat sig med att producera en egen artikel i ämnet. Det som finns att läsa i DN är en sammanfattning av en notis(!) från TT... Notisen i DN omfattar 82 ord/489 tecken.
En populär föreställning är att om man kedjar fast ett oändligt stort antal apor vid var sin skrivmaskin, så kommer någon av dem att prestera ett litterärt mästerverk. Internet har dock nu slutligen bevisat att så inte är fallet...
Användarvisningsbild
Ravajack
Veteranracer
 
Inlägg: 3446
Blev medlem: 07 sep 2004, 14:56

Re: Banksystemet i blixtbelysning

Inläggav guadeloupe 16 mar 2012, 08:47

Ja. Sorgligt. Känner tyvärr igen det alltför tydligt. Jag har en princip när jag går in på banken. "Välj det som banken tjänar minst på. Det är antagligen bäst för mig".
Vissa bilar behöver mer kärlek än andra
guadeloupe
Slotracer
 
Inlägg: 1620
Blev medlem: 05 nov 2005, 19:41
Ort: Stockholm


Återgå till Allmänt 1:1

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 31 gäster