Om en velodrom ska fungera hundraprocentigt, ska bilen i denna inte, lika litet som på en plan (horisontal) raksträcka, påverkas av några krafter åt sidorna.
På
bild 1 ser vi de avgörande krafterna i en skevad kurva, som naturlagarna belastar bilen med. Vi ser också, i all enkelhet, vad dessa krafter består av (det finns säkert fler). För att uppnå eftersträvad jämnvikt måste vi alltså få dessa krafters resultanter att verka i likhet med gravitationskraften på en raksträcka, d v s i 90 graders vinkel mot horisontalplanet.
Detta sker med två medel:
Bankning (skevning) och
krökning (kurvradie) av banan.
Vilka faktorer har vi då att räkna med?
1. Centrifugalkraft
Vikt: konstant
Fart: beräkningsfaktor (även acceleration och retardation).
2. Aerodynamisk kraft
Konstant 90 grader mot banan och proportionell mot farten
(observera att denna inte verkar i tyngdpunkten, utan endast i bilens centrumlinje).
3. Gravitation
Vikt: konstant
4: Friktion
Ingår endast som bromsande faktor
(ökar när de förut nämnda krafterna ökar).
5. Tyngdpunktsförskjutningar
På
bild 2 ser vi det optimala scenariot:
Resultanten av centrifugal-och gravitationskrafterna ligger i 90 graders vinkel mot banan och sammanfaller med den aerodynamiska kraften; Inga krafter påverkar bilen i sidled.
Vi ser också vad som händer om kurvradien inte stämmer mot skevningen för de givna faktorerna. Om kurvradien eller skevningen är för stor, eller farten för låg, ändras resultantens vinkel och vi får en sidokraft A, som påverkar bilen inåt.
Summan av kardemumman:
Ingen skevning utan motsvarande radie - och vice versa!
Men, säger någon, vi kan ju inte bygga alla bilar lika snabba och med tyngdpunkten på samma ställe.
Nej, det är sant, men om man räknar på problemet, ser man att varken tyngdpunkt eller fart differerar så mycket, att man inte kan få till ett ganska bra medelvärde. Vi kan åtminstone få till en velodrom, där resultanten inte fladdrar fram och tillbaka.
Detta är det stora felet med samtliga velodromer jag har sett, alltså även fabrikstillverkade typ Blue King och liknande. Resultanten pendlar inte mindre än tre gånger fram och tillbaka mellan velodromens olika delar: ingång, mittparti och utgång.
Bild 3 visar hur detta går till:
Före ingången till kurvan (A) skevar man utan radie. Resultat: Sidokraft
inåt.
Sedan har man för snäv radie till skevningen i mittpartiet (B). Resultat:Centrifugalkraften får övertaget och resultanten pekar
utåt.
Utgången ur kurvan (C) brukar se likadan ut som ingången och resultatet blir detsamma:Sidokraft
inåt.
(Ovanstående hämtat ur Bilsportförbundets miniracingutskotts informationsskrift Minfo #4,1970. Författare Ronny "Spader" Hellqvist).